Det här med idrott

Har funderat på det här med idrotten. Vad är det som gör att en del av er inte tar i när ni har idrott i skolan? Många av er idrottar på fritiden och då tror jag att ni går all in. Jag tror inte att det är okej att komma på träning och bara tramsa bort tiden. Jag vet att flera av er lätt skulle kunna ha A i idrott, men för att komma dit tror jag också att ni behöver ändra inställning en hel del. Ska ni klara av att ändra inställning tror jag att ni måste hjälpas åt. Jag vet att det redan nu är några som alltid gör sitt bästa precis som man ska. Ni behöver få fler att förstå hur det ska gå till. Ni behöver vara starka och trygga i er själva och med pondus visa på goda exempel.

Jag vet också att några av er har olika krämpor och att ni kämpar på efter de förutsättningar ni har. Det har jag full förståelse för. Det som gör mig irriterad är när man inte utnyttjar sin kapacitet till fullo. Allt blir så mycket roligare när man går in för att göra sitt bästa. Då känner man dessutom oftast att man utvecklas. Det har jag skrivit om förut. Finns ingen härligare känsla än känslan av att ha gjort något bra. Att känna att konditionen har förbättrats så att man inte börjar flåsa förrän efter halva å-rundan. Eller att få till den fantastiska lagkänslan när man spelar en lagidrott. Alla passar till varandra och pushar varandra till bättre och bättre spel. Det är Euphoria!!